Jag får panik när jag inser att jag inte är ledig från skolan i x antal veckor utan att jag måste tillbaka dit om en dag. Varför är det fortfarande bara januari? Dom första 8 dagarna gick såklart hur fort som helst, och dom följande åtta kändes som åtta år.

Jag vill inte sitta fast i det här mönstret, jag blir ledsen bara jag tänker på hur livet ser ut just nu. Skola, hem och dega, sov, skola, hem och dega, sov, skola, hem och dega, plugga lite, sov osv. Är det inte meningen att det ska finnas mer att göra? Förrutom att träffa kompisarna då för det händer ju också ibland. Inte så ofta som man borde antar jag.

Och samtidigt så vill jag inte göra nånting alls. Ibland vill jag bara lägga ner all kontakt med människor, förrutom familjen och bara stänga in mig på mitt rum med min iPod, dagbok, massa papper att rita och skriva en massa saker på och eventuellt en bok. En såndär klassiker som man kan läsa en miljon gånger utan att bli less. Typ Pride and Prejudice, eller Majs ljuva knoppar. En sån dag, eller vecka någon gång per halvår skulle vara helt underbart. Att bara få lägga undan allt, allt man måste göra och alla man måste prata med och allt man måste kolla på och istället göra inte ett skit. Åh så härligt.

Jag tror jag ska gå och lägga mig nu innan jag blir alldeles för depp.

xoxo
Freebird - Lynyrd Skynyrd